Den gyllene medelvägen...
Kategori: Hälsa
Vi exprimenterar här hemma. För fulla muggar.
Att jag är bantningsexpert är ju inget nytt. Inte heller att jag är drottningen av jojjobantning. Old news. President av stört ätbeteende. Härskare av känsloätning.
Jag gillar LCHF, och tror på det. Lite. För en liten del av mig för inte det.
Jocke ville stötta mig. Han vet att det funkar, väldigt bra, på mig. Och för att stötta hoppade han på. Det gick geschwint! Sen blev det hela Bossehistorien, och allt rasade. Ibland kommer livet emellan.
Och det är just det där jag vill åt. Jag vill inte att något ska komma emellan. Jag vill att mitt ätande liv ska fungera. Eller, vänta. Jag vill att mitt liv ska fungera, utan att ständigt fokusera på mat.
Efter en paus, hoppade vi på igen, iallafall. Men jag har sååå svårt att tro på det, fullt ut. Jag vet så mycket, jag har läst Matrevolutionen. Jag köper det dom säger. Om kolhydrater. Men jag vill inte vara livrädd. Få dåligt samvete över jordgubbar.
Samvete och mat hör ihop för mig. Så är det när man har en ätstörning. Före, under tiden jag äter, och efter.
Ja, jag vet. Jag borde skaffa hjälp. För längesen.
Men jag tror, innerst inne, att våra kropper behöver frukt. Jag tror att våra kroppar behöver bönor, havregryn, morötter och annat. Jag tror däremot inte våra kroppar behöver smör på sked, vispgrädde med slev, bacon, kött i sjuka mängder. Jag tror inte heller våra kroppar behöver idealmakaroner, skogaholmslimpa eller potatis.
Vi pratar, om det här, på riktigt. För första gången, känns det som. Vi diskuterar, utbyter idéer och försöker finurla ut vad vi tror på. Hur vi vill leva.
För vi vill leva.
Så vi skippar dom uppenbara koldyratskällorna. Såsom pasta, bröd, ris och potatis. Men vi skippar också sinnessjuka mängder fett. Inget mer blanda ut yoghurten med vispad grädde, för vi kräks lite på grädde just nu.
När jag säger vi, så låter det fint. För Jocke är väl inte riktigt lika hård som mig. Men han har ingen anledning att vara lika hård, heller. Hela och halvan.
Igår gjorde vi lasagne. Den var alldeles fantastiskt god!!!
Gjorde en köttfärssås som vi brukar.
Ostsåsen
1 dl grädde
1 dl crème fraiche
150 g (ca 4 dl) riven ost
1 ägg
0,25 tsk salt
Ostsåsen ska bara värmas så att osten smälter. Inte koka!
Sen hyvlade jag zucchini med osthyveln. Började med zucchini, sen färs, sen ostsås. Det blir lite ostsås, men det behövs inte alls mycket, heller.
In i ugnen 175 grader, cirkus en halvtimme. Låt stå sen. Lääänge. Jag skar inte upp den förens sent på kvällen.
Sviiingod!!!
Idag kom knäckebrödet från LCHF-klubben.
Sååå gott! Med mjukost på... Fint. Men dyyyrt. Så det får bli en lyxvara. Något att unna sig.
Annars då? Jodå. Jag jobbar, näst sista veckan innan semestern. Jocke vabbar med en heeelt däckad Linus. Började med feber i Torsdags, och sen dess har det hängt i. Dom skulle ju egentligen vara på fritids/förskola den här veckan, men det ser inte ut att bli så mycket av det, heller... Så länge Linus inte orkar gå ut och leka, eller komma upp till matbordet och äta, så är han inte redo för fritids. Oavsett om han är feberfri eller inte.
Filmjölkslimporna i ugnen. Farmor hämtad från tandläkaren. Snart ska jag fixa kycklinggryta. Men nu ska jag ta en powernap.
