A thin line...
Kategori: Barnen
... between love and hate.
Han känner mig ju, den där Jocke. Bättre än någon annan. Det är därför han har gömt vågen. För att han känner mig.
Japp.
Han har sett att jag degat ner mig. Grävt djupare och djupare hål att ligga och tycka synd om mig i, att lida i.
Han försöker, trippande på tå, att prata om gymmet. Jag fräser. Morrar. Visar säkert tänderna.
Men han ger sig inte. Jag vet ju att han inte gör det för någon annans skull än min. För att jag gräver ner mig och blir deprimerad av socker och av att inte träna alls.
Han är min livs levande spark i röven. Och jag förstår att det fan inte är ett lätt jobb. Men jag är så tacksam att han gör det.
Promenad: check!
