Hänga med Hugo.
Kategori: Barnen
Alltså, en av mina absoluta favoritsysselsättningar för tillfället, är att hänga med Hugo.
Saga och Linus tycker inte riktigt att deras mamma är så jäkla kul att hänga med. Igår fick vi vara med dom uppe i skogen, och Jocke och jag gick all in på kojbygget. Kameran var med, men vi hade så fullt upp, så det knäpptes inte ett enda kort. Men en fin koja blev det.
Saga och Linus leker själva. Dom roar sig.
Hugo är ju liksom givet lite mer beroende av oss. Och måtte det aldrig sluta! Haha... Minns att jag skrev ett inlägg på bloggen när Hugo kommit, då jag skrev: kära lilla krumelur, låt han aldrig bliva stur.
Just där och då kände jag så. Lilla miraklet.
Och för varje dag som går, så känner jag så mer och mer. Och mer. Och ännu mer. Han är så ljuvlig. Han är så festlig. Han är charmig, humoristisk, lite ironisk, väldigt knasig, väldigt mycket pajas, ett riktigt litet tjålskåp. Han har den mest fantastiska lilla bebisrunda kropp som finns.
Men han är ju 2,3 månader. Han är ju ingen bebis längre. Och för varje dag som går, så försvinner bebisen. Mer och mer.
Och det är vemodigt. Och väldigt sorgligt. Det gör lite ont i mig.
Hugo har inte sovit en hel natt, sen han föddes. Någon gång (tre nätter, kanske) har han slagit på stort och sovit till fyra, fem i sin säng. Nu är han i en period när han kommer upp till oss innan vi ens lagt oss.
Han är otroligt intensiv, krävande, in your face, tjatig, överallt. Liksom. Det händer alltid nåt, med Hugo.
Men trots det. Trots allt jobbigt, så är det mest bara ljuvligt. Bitterljuvt. Bebisen försvinner, och fram kommer en liten pojke.
Mitt kärleksmonster.
mammis säger:
Underbara Hugo!
Sara Nordberg säger:
Sitter här med ett stort leende när jag ser kortet på Hugo, denna blick, detta bus...underbara unge <3