fruhillbom.blogg.se

Tycker det är superroligt att så på loppis, som försäljare. Men att gå på loppis... Nä. Har inte tålamod att rota, riva och leta efter fynden. I våras var det barnloppis här - nej, dom säljer inte barn, utan kläder och tillbehör - som blev succé. Jag var inte dit. Orkar inte trängas.

 

Nu var det dags igen, och dom två största barnen behövde ett varsitt set med extra vinterkläder. Jacka och byxa. Jag tänkte att vad fan, jag ger det väl ett försök.

 

Ångrade mig snabbt när jag kom runt hörnet på konsum, och såg kön... Men fy fan! Men jag bet ihop. Tog ut pengar och följde kön in.

 

Fokuserad, så stängde jag av omvärlden, och gick in i min egen bubbla. Betalade ganska snabbt, och åkte hem!

 

Väl hemma är jag mycket, mycket nöjd över mina fynd. 270 kr fick jag punga ut. Till Linus blev det en vinterjacka, en huvtröja och ett par jeans. Till Saga blev det vinterjacka samt byxor, två tröjor och ett par jeansleggings. Mycket nöjd.

 

Enda missen var att jag bara tittade på loppisens märkning av storlek på kläder, och jackan var felmärkt. På lappen med priset stod det 152, så då haffade jag den. Väl hemma, tittade jag på lappen i jackan, och det stod 158. Så den är stor, men får duga som extrajacka. Och jag lärde mig att dubbelkolla storleken.

 

Jag älskar att mina barn blir sååå lyckliga över begagnade kläder. Dom var supernöjda båda två! Som sagt, så är det inte ofta jag köper begagnat nuförtiden. Och så finner jag det svårmotiverat när HM är så billiga. Men efter att årsbonusen från HM damp ner i lådan den här veckan, så kanske jag ska satsa lite mer på begagnat... Hmrpf.

 

Lördag idag. Och idag väntar äventyr. Eller nåt. Jag har inte en aning. Jag blir hämtad 17.00 av mina tjejer. Jag har en fin packlista. Lite ris, ett par euro, is, värmeljus, badkläder... Lite sånt.

 

Om jag är orolig? Näää. Jag litar på dom.

 

Nu ljög jag. Lite orolig är jag nog allt.

 

Jag är en riktig nostalgiker, och minns mycket och många speciella stunder. Minns verkligen exakt allt. Doft, ljus, musik, kläder. Detaljer.

 

Och jag minns att den 15 Oktober 2010 satt jag vid datorn och Jocke grejade med nåt bredvid. Vi diskuterade, och på nåt sätt så bestämde vi oss för att försöka få ett tredje barn. Jag minns hur vi liksom kollade på varandra och såg nog lika frågande ut båda två: ska vi?

 

Jocke hade nog vart den drivande i den frågan ett tag, och jag backat. Men nu var vi överens. Vi kör.

 

Nästan exakt 9 månader efter det kom Hugo. 14 Juli.

 

Vi var ut och plockade svamp på eftermiddagen. Jocke, Linus och jag. Och det var sååå vackert. Det var ett magiskt ljus, på nåt sätt.

 

*rotar i bildmappen*