SoA.
Kategori: Barnen
Vi är sena. Sega. Efter. Men vi har tre barn, så jag bjussar på det. Har liksom onte så förskräckligt mycket tid.
Nu har vi Netflix. Så nu kan vi titta när det passar oss.
Och oj. Jag vill titta hela tiden.
Jag har ju hört. Läst. Och att bara se en bild på honom, är ju liksom inte ens i närheten av att se honom agera. Så därför har jag inte riktigt förstått hypen.
Nu har vi tittat på ett par avsnitt av Sons of Anarchy. Typ heeela kvällarna. Utan reklam. Gotta love it!
Och nu är jag hooked. På serien. Och på honom.
Jax Teller. Charlie Hunnam.
På riktigt? Jag blir fjorton år.
Det var tur att jag inte började titta på SoA förens efter helgens fest. Haha! Annars är risken att jag köpt en väst åt Jocke!
Minsann. Kalas i helgen. Min lilla svåger fyllde 40 år. Jag kan inte festa. Jag har ett bakfylleärr. Det heter min 30årsfest. Min vänner var hitbjudna till 19.00. Runt 21 hittade Jocke mig på toa. Sovandes. Kräktes, och sen sov jag vidare.
Jag tar inte igen mig från det. Därför kan jag inte slappna av. Jag har aldrig mött en ivrigare påfyllare av ett vinglas än min syster, men nä. Jag kom inte igång. Så framåt tiosnåret gick vi till Donken, och så kom Jockes pappa och hämtade oss. Så tacksam jag var för en hel natts, ostörd sömn, och en riktig sovmorgon.
Ljuvligt.
Vi har vart på fest på "klubben" en gång förut. Men då var jag nog liiite mer dragen, och det var nog liiiite mindre folk (eller?). För oh my god... Det ramlade in den ena typen märkligare än den andra. Större än den tredje. Skäggigare än den fjärde. Mer tatuerad än den femte.
Jesus.
Jag kände mig som ett litet barn, första dagen i skolan, när jag skulle på tjotta. Ursäkta mig, kan jag få komma förbi, oj, ooops, förlåt. Eller typ som ett barn som springer fram till fel ben på affären, den där blicken när dom kollar upp. Så kändes det! Haha...
Iallafall. Fenomenet. Motorcykelkillar. Vad är det? Jag har aldrig vart där. Aldrig vart en sån tjej som går med på att se hur dum ut som helst, bara jag får stå bredvid han i väst. Inte du, Anna. Det fattar du ju. Du är ju en Fru. Du är ju fucking Gemma Teller! Mohahaha...
Och alltså, det här fenomenet har inte bara med tjejer att göra. Jag har vart på krogen med syster, och sett hur killar samlas i en ring runt dom här västklädda männen. Inte ett ord behöver sägas. Dom är sååå nöjda med att bara stå där. Det gör deras kväll liksom.
Vad är det som är så fascinerande? Det farliga?
Ja, jag vet inte. Men jag finner det sjukt fascinerande, att det är så fascinerande.
Vet ni, det finns liksom prospects på riktigt?
Haha... Jag dör en smula. Vilken värld! Jag tänker typ, jättarna. Bandidos, Hells Angels. Vilken jävla galen värld.
Föräldramöte, beställning av varor, handling till fikat på mötet, humbo, vinterdäck, punka, mvc, knasiga spiraler. Och mitt i allt. Byxorna från himlen. Från det luddigaste, mjukaste, härligaste, fluffigaste stället på jorden, så landade drömbyxorna i min postlåda idag. Jag är kär, och funderar seriöst på att köpa ett par, att ha liggande i reserv. Eller helt enkelt aldrig ha nå andra byxor på mig.
Det är en finbyxa. Fast en mjukbyxa. Men den är fin. Men mjuk.
Vi skrattade när jag provade den, för vi visste inte riktigt vad det var. Jag visste ju egentligen, eftersom jag beställt dom. Och man har inte mjukbrallor, fin tischa och pumps. Alltså är det finbyxor.
Tack HM. Nu är ni förlåtna för den gräsliga bilden, häromsistens.
Linda säger:
Jag har inte heller sett serien;)kanske är dags:) snygga byxor!
mammis säger:
Meeeen ,du är väl för rolig du!
Anonym säger:
Meeeen ,du är väl för rolig du! Förresten så var det väl tur att ni tog med mormor till Donken,så att hon kom hem välbehållen.......