Det kvittar.
Kategori: Barnen
Det spelar ingen roll hur många barn man har. Hur många hundra, tusen gånger man lämnar på fritids och dagis. Hur många gånger dom än gråter av alla lämningar.
Det spelar ingen roll.
Man blir aldrig, aldrig härdad. Aldrig. Det känns lika omänskligt varenda gång. Och tanken slår mig alltid, alltid, att jag ska gå tillbaka. Hämta hem dom. Jag kan sjukskriva mig. Jag kan sluta jobba.
Och när jag går runt hörnet, och ser henne i fönstret... Hur hon liksom behärskar sig... Fan. Det vore nästan lättare att ta om hon bara släppte ut det. Men hon håller det inte. Sväljer en gång extra, och biter ihop.
Och det gör hennes mamma med. Men hon vet inte det, hon förstår inte det.
Hon hör bara mig säga att vi måste. Mamma måste jobba.
När Hugo med en nästan desperat röst säger i baksätet, när vi lämnat Saga och Linus vid fritids: mamma måste inte jobba idag?
Jo. Mamma måste. Och Hugo blir ledsen.
Dom har inte en aning, om att den det gör allra, allra mest ont i, är mig. Deras mamma. Det omänskliga i att lämna sitt ledsna barn, till någon annan vuxen. Nej. Det är fel. Hela min kropp skriker fel och nej.
Pesten.
Har semester i två dagar nu. Begravning i morgon, och vila på Fredag. Det behövs. Och i morgon kommer mina barn få sova en timme längre. Och bli väckta med varm choklad, siktkaka, tända ljus och en mamma och pappa vid frukostbordet.
Anna säger:
Nej, man vänjer sig aldrig. Det är precis som du skriver, omänskligt och bedrövligt att man måste lämna sina barn gråtandes till en annan vuxen som ska trösta. Det gör ju jag bäst och det är JAG som ska göra det. Och att "allt är bra så fort du har gått" hjälper föga. Han grät när jag gick, för att jag lämnade honom. Det är det enda man tänker. Och alla har vi nog varit med om det.
Sara Nordberg säger:
Usch, jag slungas tillbaka ca 13-14 år i tiden direkt och får den där klumpen i halsen.
Den klumpen kommer även när jag idag ser min äldsta son åka tillbaka till Smb efter några dagar här hos mig..då är han snart 17 år, han gråter inte men hans mamma gör det....varje gång!!
mammis säger:
Usch,det är bara så himla sorgligt.....att vi inte har chansen att välja,om vi vill vara hemma med våra barn eller jobba. Tänk OM vi fick vara hemma med barnen tills de började skolan,OCH att vi hade rätten att vara lediga med barnen när det var jullov,påsklov,höstlov och sportlov! Alla dessa fina små ungar som måste till dagis kl 06,30 vare sig det är vardag eller mellandagar vid jul och nyår för att deras föräldrar inte får ledigt. Nää fyy.....