fruhillbom.blogg.se

Musik är något av det viktigaste som finns i mitt liv. Nu bortser vi från familjen. Såklart.

 

Mat. Sova. Musik.

 

Musik är sååå mycket. 

 

Texten, musiken, artisten, känslan. Allt. Jag lyssnar på allt. Analyserar allt. Det vore nästan roligt att göra en uträkning på hur många texter man kan i huvudet. Man kanske inte hört låten på tio år, sen spelar dom den på radion, och man kunde visst sjunga med i hela.

 

Fascinerande.

 

Det finns låtar och artister som betyder extra mycket. I Will Always Be Your Soldier gör mig alltid alldeles varm i kroppen, för jag blir att tänka på mina syskon. Jolene och Visit to Vienna är oslagbara partylåtar, för jag blir att skratta hysteriskt och tänka på min syster.

 

Det finns musik som kastar en tillbaka i känslor, det bara väller upp och bubblar i en när man hör låtarna, och man minns precis hur det kändes, den där varma sommarnatten när man insåg att man var hårt dumpad. För längesen, egentligen, utan att man fattat det. Hur ont det gjorde.

 

Det känslan kommer tillbaka på en gång, när vissa låtar spelas.

 

När jag var typ 15 år, så slog Håkan Hellström igenom. Jag satt i bilen - minns det som igår - och radion var på. Vi var på väg till Hagge. Så spelas Nu kan du få mig så lätt.

 

 

Pang. Rakt in i mitt hjärta. Och sen dess har han funnits där.

 

Jag har sååå många gånger sagt att jag vill se honom, live. Han är min tonårscrush, och jag blir än idag alldeles fnittrig av att se honom på TV. Höra honom berätta hur han tröttnat på att svara på vissa frågor, så nu förtiden hittar han på svar istället... Haha.

 

Han gör mig alldeles varm.

 

Det har aldrig passat att se honom live. Det har krockat med en miljon grejer. Vart för dyrt. Och en himla massa annat.

 

Och nu sitter jag här. Med två biljetter.

 

15 December tar jag med min älskade make till Västerås. Och jag är lyrisk! På riktigt.

 

Jag älskar Winnerbäck, och har sett honom live två gånger. Men det här kommer bli en helt annan sak. En helt annan känslostorm. Winnerbäck hittade jag som vuxen. Hellström fanns hos mig när jag blev vuxen.

 

Stor skillnad. Enorm.

 

Jag kommer att gråta som ett barn. Jag vet det, och jag skäms redan lite för det. Men det kan inte hjälpas.

 

Jag ser fram emot det här så sjukt mycket!