Den lilla människan.
Kategori: Barnen
Ibland tittar jag på honom, och fattar verkligen inte hur faaan det är möjligt. Hur kan han ha blivit så stor, hur kan tiden ha gått så otroligt fort?
Det är färdigt med bäbisar, i Hillbomska huset. Jag erkänner att det emellanåt suger i livmodern. Men då suger det efter det här:
Efter lugna barnvagnspromenader. Bubblan. Lugnet dom första dagarna. Den där känslostormen. Bebisfjunet. Amning.
Sen blir dom stora. Större. Kommer åt allt. Klättrar. Kryper. Snabba som blixten. Ritar på väggarna. Leker med blomjord. Ska vänjas av med blöja, välling och tutte. Skötväskor, extrakläder, nappflaskor, burkmat.
Allt det där är klart. Eller nästan. Han ritar på väggarna, leker med blomjord och är snabb som blixten. Och arg. Jävlar, vilket humör.
Men han är torr. Dricker inte välling. Kan tala för sig, åhhh ja. Ingen napp. Han är redig och ordentlig. Han kan när han vill. Igår veckohandlade han med mig på Willys, och det gick över förväntan, trots att han faktiskt gick bredvid vagnen, och inte satt i.
Men den här tiden... Den springer ifrån mig. En vacker dag kommer han inte längre komma in till oss på nätterna. Och rätt som det är kommer hans babyhull vara borta.
Och det svider fan lite.
Karin säger:
Bloggadress: http://dixiedynamite.blogg.se
Vet du, jag fattar precis! Det sjuka är att jag ju har en bebis. Hon luktar så gott på pannan. Är så fridfull när hon sover på mitt bröst. Att jag sagt att det är klart med bebisar här glömmer jag av ibland. För hon har redan blivit stor. Fast hon bara är 6 veckor... Så jag förstår att det suger till i livmodern... Förstår precis.
Anna säger:
Helt sjukt vilken mix bugge är av båda sina syskon, eller ja av dig och Jocke egentligen.
Sara Nordberg säger:
Fina lilla människa <3