fruhillbom.blogg.se

Barn, hus, pengar, mat, hund, syskonbarn, jobb, renovering, fuktskador, försäkringsbolag, matsedlar, inköpslistor, overaller och gummistövlar. Trebarnsmamma som inte lider av brist på sysselsättning.

Anyway.

Kategori: Barnen

Jag låtsas som att allt är som vanligt, och kör på. Helt enkelt.
 
Vi vabbar. Började i Måndags med en genomförkyld Hugo. Dock vände det snabbt och planen var att komma igång med förskola och jobb på Onsdagen. Men där sket vi en lök.
 
Tisdag morgon, kom Saga upp med huvuvärk och feber. Och det har hållt i sig. Börjar nog klinga av nu, men vi stannar hemma i morgon ändå. För att hon inte ska åka på nåt nytt elände.
 
Linus kämpar på med sin mitella. Återbesök i morgon, för att se om han äntligen kan bli av med den. Han har inte alls lika ont, längre. Vilket såklart är toppen.
 
Hugo har gått och blivit stora killen. Vällingen har ju vart borta sen typ ett år tillbaka. Tutten försvann före jul. Och nu är han även torr. Både dagtid och nattetid. Funkar bra på förskolan också. Superskönt.
 
Är inte den sortens mamma som på nåt sätt är i behov av att jämföra mig, eller stressa fram nåt. Allt kommer, i sinom tid. Men dom är tre praktiska momenten känns viktiga - speciellt för barnet - att bli av med, så fort som möjligt. Inbillar mig att ju längre man väntar, desto svårare blir det.
 
Så bebistiden är borta. Konstigt, men skönt.
 
Jag då? Jag har en trettioårskris. Kan inte riktigt sätta ord på det. Men som fina Karin (http://dixiedynamite.blogg.se/) uttryckte sig: som ett kryp i kroppen, ett kli, som liksom inte försvinner.
 
Jag kan inte säga att jag mår dåligt. Eller. Lite låg, kanske. Lite deppig. Sen har jag fått idiotryck hemma. Alltid haft det ljust, vitt, beigt, brunt. Ut med skiten. Gult, turkost, oranget, grönt. Välkommen in.
 
Äntligen en budgetrenovering av köket. Bort med fulgolvet och furuluckorna. Dom ska målas vita. Golvet blir svart. Svarta väggplattor från Ikea. Nya köksmöbler.
 
Sen tror jag på riktigt att jag kommer bli en lyckligare människa. Or not! Haha. Men jag lever på hoppet så länge.
 
Nä. Jag är inte olycklig. Det vill jag verkligen dementera... Jag är lycklig, men förvirrad. Måste landa i mig själv. På nåt sätt.
 
Det var en snabb uppdatering. Hoppas det finns någon kvar som läser. Säg gärna hej, i såna fall!
 
Nu ska jag göra lasagne, playdoh och vaniljbullar.

KOMMENTARER:

  • Karin säger:
    2014-03-20 | 10:19:21
    Bloggadress: http://dixiedynamite.blogg.se

    Jag är kvar! Kul att det händer saker här igen. :) Jag ska också ta tag i min blogg. Nu när vi landat efter bebis och flytt... Välkommen tillbaka!!

  • Jannike säger:
    2014-03-20 | 12:37:32

    Förresten, välkommen tillbaka! Alltid roligt att besöka din blogg. Bra och rolig text och fina bilder. Jag brukar än idag fnissa för mig själv åt inlägget med Hugo sittandes på den där pallen och ser oskyldig ut. Och hans docka ligger sönderbruten i soporna.... 😉

  • Carina säger:
    2014-03-22 | 11:34:53

    Jag är också kvar. Har saknat att läsa om allt som händer i ditt liv.

Kommentera inlägget här: