Mia Skäringer.
Kategori: Hälsa
Denna fantastiska, fantastiska kvinna. Jag älskar henne. Har läst böcker och tittar på DVD, och fällt en tår eller kanske två, över att hennes föreställning bara ska spelas i Göteborg.
Ni måste titta in på hennes blogg. Hennes sätt att använda språket, orden. Att sätta ord på känslan. Så många ställen i hennes blogg så stannar jag upp, och blir alldeles förundrad över att hon kan veta hur jag känner.
* * *
Jag känner ingen kvinna som har ett helt friskt förhållande till mat. Jag känner ingen kvinna som inte bantat, bantar eller ska börja banta. Hur mycket av tankarna går varje dag till kropp, mat och vikt? Jag försöker att notera varje gång jag hamnar där. I det dåligt samvete. Ångesten. Skulden. Eller återhållsamheten och kontrollen. Det fanatiska. Jag vill inte att det ska vara det jag tillsist kommer ge den största delen av mitt liv. Till Maten. Kroppen. För jag går och går och kommer aldrig till klockan innan den slutar slå och då är allt försent. Möjligtvis får jag det där efterlängtade gluggen mellan benen i graven. Zize zero i jorden som jag åter ska bli. Det är en skymf mot livet. En otacksamhet. Om någon annan skulle behandla oss så som vi periodvis behandlar oss själva hade vi kanske inte överlevt. Men i självplågerit står man ut med mycket. För man tror man är god mot sig själv. Att man gör rätt.
* * *
mammis säger:
Det är underbart att läsa både på nätet och i tidningar att så många,både unga och gamla tjejer sätter ned foten och protesterar mot den sjuka idelbilden av kvinnan som finns idag.
Sara Nordberg säger:
Hon är UNDERBAR.