fruhillbom.blogg.se

Vid närmare eftertanke så kom jag på att jag faktiskt sökt hjälp. Men inte med mitt beteende. Däremot med att gå ner i vikt. 

 

En gång i ungdomen, med min mamma. Minns att vi tillsammans var vid en dietist som tyckte att jag skulle äta lightleverpastej. Det är typ det jag minns. Så det kan inte ha varit så givande.

 

Däremot finns det andra saker jag minns väldigt väl. Som jag minns alldeles för väl, men önskar att jag kunde glömma.

 

Som den där gången jag var vid doktorn, i tonåren, av en anledning där vikten inte spelade roll. Men han tittade på vikten och konstaterade att den här femtonåringen minsann var i tyngsta laget.

 

Jag minns också alldeles för väl hur en kille sa till mig att han gjorde mig en tjänst, när jag skulle försöka cykla bredvid mopeden han körde och kompisen åkte på. På samma sätt som jag minns hur jag kände när jag ett par dagar för jul fick ett brev på posten, som jag ivrigt öppnade. Där i låg ett brev som avhandlade hur ful jag var. Hur tjock och äcklig jag var. Att mina kompisar skämdes över mig. Minns även läkaren som berättade att alla minsann kan gå ner i vikt, så även jag. Om jag cyklade barken runt varje dag, så skulle även jag garanterat gå ner i vikt. Jag minns också under min sista graviditet, hur ultraljudssköterskan muttrade lite över min vikt och sa att jag antagligen skulle behöva lyfta på magen (hänget, liksom).

 

Jag minns också magontet varenda gång vi hade vägt oss vid skolsköterskan, och alla undrade vad man vägde. Jag var såklart aldrig ärlig.

 

Jag minns allt. Det sitter som ärr lite här och där. Och om jag blundar, så mins jag exakt hur det kändes just då. Tyvärr.

 

Jag minns också att jag fick medicin. Efter graviditeten med Linus. Acomplia. Det funkade ju fint. Men medicinen förbjöds efter att så många tagit livet av sig. Alla lyckorus blockerades, på nåt sätt. Belöningscentrat i hjärnan. Och när jag slutade med medicinen... Ja. Det är ju lite som att sätta plåster på ett blödande sår. 

 

Vikten är inte problemet. Hjärnan är problemet. Den dagen min hjärna arbetar med mig, istället för mot mig, kommer en hälsosam vikt komma av sig själv.