fruhillbom.blogg.se

Check-up på Mini idag, igen. Men det såg ok ut. Och lät ok. Bara att traggla vidare, med andra ord. En Saga som kom upp med hosta, halsont och huvudvärk i morse... Nu kommer det väl hålla på ett tag, gissar jag på. Jocke däckad i luftrörskatarr, och mitt hjärta säger att jag borde vara hemma och ta hand om barnen i morgon, så att han kan få vila ordentligt... *tänker på saken*

 

Sagt och gjort. Ska slänga iväg ett sms till min chief!

 

Ibland muttrar jag lver att vi bytte Vårdcentral. Krångligt och bökigt. Men ibland blir man påmind om varför, liksom. När man ser hur läkarna trivs på ett helt annat sätt. Låter töntigt, men det är sant. Dom dajsar runt i väntrummet, pratar med folk, är trevliga, skrattar och tar sig tid. På ett helt annat sätt än här nere.

 

Här nere var jag nästan rädd för att komma på jouren. Stressig, irriterad läkare. Kändes oftast som att man var där i onödan. Nästan så att man hoppades att dom verkligen var sjuka, så att man itne tagit upp deras dyrbara tid.

 

Det är typ raka motsatsen nu.

 

Det småpratas, skojas med Hugo. Dom lyssnar, frågar och svarar på ens funderingar. Jag sa som det var idag. Han är inte jättesjuk, men han är trött, hostig och sliten. Jag vill bara veta att han ser ok ut i öronen och att andningen låter ok. Sen är jag nöjd.

 

Mina önskemål uppfylldes. Jag fick rådet att traggla vidare. Och uppmuntran om att det bara var att komma tillbaka om jag blev orolig igen! Hur många gånger som helt.

 

Det känns så sablans bra och tryggt. Och det är lätt värt att åka ett par mil för.